Kroppen + själen = en enhet

Ibland talas det om kroppen och själen som två olika saker. Som om själen placerats i en kropp, men egentligen inte påverkas av den. Men om man tänker ett steg till är det lika naturligt att det som händer i kroppen påverkar själen, och tvärtom. Att vi som människor är en sammansmältning av det kroppsliga och det själsliga.

Att få besked om att man själv eller en närstående har en kronisk njursjukdom, en sjukdom som fler i familjen riskerar få eller redan har fått, kan kännas tungt. Det är därför inte konstigt att den som har cystnjurar kan bli både nedstämd och ångestfylld som en följd av sjukdomen.

Det var värre för själen än vad det fysiska illamåendet var för kroppen

När Per Åke Zillén fick beskedet att han hade allvarlig njursvikt kom det som en chock. Han beskriver att det var jobbigt känslomässigt att behöva inse, och så småningom motvilligt acceptera, att han var kroniskt sjuk. Det var värre för själen än vad det fysiska illamåendet var för kroppen. Hela livet vändes upp och ner och skulle aldrig bli som förut igen.

 

Här är två utdrag ur hans bok
”Allt du kan göra själv för att BROMSA DIN NJURSVIKT”.

Läs Avsnitt ur
Per Åke Zilléns bok
”Nej, det är inte sant”  

”Nej, det är inte sant”

Många njursviktiga har svårt att tro att det är sant, det läkaren säger. Det känns helt otroligt, för stort och obegripligt, man förmår inte ta in hela vidden av vad kronisk njursvikt är och vad det kommer att innebära för resten av mitt liv. Nej, det är inte sant, så illa kan det väl ändå inte vara, säger själen och undermedvetet tänker man att bara jag blundar ett tag så går det över.

Det här är en utmärkt och vanlig försvarsmekanism, att först förneka och sedan bara långsamt, i etapper, ta in bit för bit av informationen. Det här gör man inte medvetet, det är bara ett vanligt sätt att steg för steg ta till sig obehagliga besked och det kan ta lång tid innan man ända in i själen har förstått vad det hela rör sig om.

Läs fortsättningen på sidan 90 i Per Åke Zilléns bok.

Läs avsnitt ur
per åke zilléns bok
”jag vill veta allt” 

Jag vill veta allt

När den värsta chocken har lagt sig och man så småningom tvingas inse att man är njursviktig och att man inte kommer att ”bli bra” igen börjar tankarna sakta men säkert jobba med den nya situationen. På det här stadiet börjar man kanske inse att man inte kan sitta och tycka synd om sig själv under resten av livet. Man får lov att göra något åt sin situation. Det första många då gör är att söka mer information. Man försöker ta reda på så mycket som möjligt om sjukdomen och om vad man kan göra åt den.

Det läkaren och sjuksköterskan och andra säger blir med ens jätteviktigt och man försöker förstå och komma ihåg så mycket man någonsin kan. Det är inte lätt alla gånger, eftersom det finns så mycket konstiga ord och uttryck och inte fattar man riktigt hur allting hänger ihop heller. Det finns också information att hämta i broschyrer och på Internet och på många sjukhus ordnar man speciella kurser för njursviktiga.

Läs fortsättningen på sidan 91 i Per Åke Zilléns bok.